Det är sommar, och fastän solen inte skiner finns sommarkänslan där. Men vad ska man förvänta sig, det är svensk sommar. Det SKA vara molnigt, det SKA vara regnigt. Väldigt synd, Sverige är ett ganska fint land på sommaren (utan moln och skitväder). Har redan haft massvis med saker att göra, tills pengarna börjar ta slut haha.

Men allt är inte ens dans på rosor. Med lyckliga stunder kommer även svåra och olyckliga stunder. Man kan inte få det ena, utan att få det andra på köpet. Men även i dem svåra stunderna ska man bara "hold your head up high", så att säga. Det finns hopp, you know. Men jag vet, det är fruktansvärt svårt att hitta den gnutta hopp för att kunna leva vidare. Men det finns där, mer eller mindre dolt. Det är inte förän man själv börjar tro på detta, som man kan ta del av det. Tror man inte, finns det inte. Så är det med nästintill allting. Bara man sätter manken till, så är ingenting omöjligt. Only the sky is the limit.



We know it's nothing but the best right? but at night I pray to God he won't rest right
You probably think I'm still bitter, you guessed right
How in the hell do we find ourselves in this mess right?

- Gray

Vart hos socialen idag. Vi kom fram till att det såg väldigt ljust ut för mig att få lägenhet. Så är ganska pepp. Sen följde jag med mamma och min syster på stan och shoppade lite. Kan knappt minnas sist vi vart samlade utan att bråka! Men så ja, min systerköpte ett jätte fint linne till mig, eftersom jag precis fyllt år och så. Sen vart vi åter på rymmen efter hennes avslutningsoutfit. Efter några timmars (!), snarare typ 4 timmar (?) så var vi helt klara. Skön dag med andra ord. Längtar dock inte lika mycket efter helgen. Får hoppas på att något kul ska hända iallafall.

Jag läste något fruktansvärt bra idag. Inledningen på House vs Hurricane's album. Snälla, ta er tid att läsa, jag lovar, ni kommer inte ångra er.


One day in early spring, a father took his youngest son on a trip to the country with the firm intention of showing his son how poor people can be.
They spent a single day and night away from their home, and visited a very poor family that had been living in a makeshift home in a field.

When they returned, the father asked his son,"did you enjoy our trip?"
"I did father, i think i understand now", he replied.
"Have you come to learn how poor some people can be son?", the father asked.
"I think so, i think i did, father."
"And what did you learn?", asked the father.

The son answered, "I saw that we have one dog at home, and they have four. We have a pool that reaches to the middle of the yard, they have a creek which has no end. We have imported lamps to light our garden, and they have all of the stars in the sky. Our patio reaches out into out from yard, they have the entire horizon."

His son added, "Thank you father, for showing me how poor we really are."

Your life depends purely on the way you look at it. If you have love, friends, family, good health and a positive attitude towards life, you are richer than most and have everything you'll ever truly need.

The revolution begins in the mind of a child..

Idag är en sådan dag jag borde känna pepp, lycka och allting. Men jag känner ingenting alls. Faktist. Känns precis som motsatsen. Förstår inte varför såna missöden alltid ska hända mig. Jag orkar inte känna mig ensam, orkar inte känna mig illa till mods, orkar inte vänta för att ens bli accepterad. För att ens vilja vara med mig.
Jag ska aldrig låta mina känslor ta över. Jag får inte. Det slutar alltid på samma sätt.

Inspiration. En källa av lycka eller misslycka. Det krävs något ont för att finnas gott. Allt inspirerar oss. Allting omkring oss. Regnet som slår mot våra ansikten, vinterkylan som biter i allt, sommarens härliga vindar som smeker våran hud. Gott som ont, det uppstår en stark känsla inom alla av oss. Vad man gör av den, det är upp till var och en själv.
Jag har insett något väldigt viktigt. Ta vara på dessa känslo rsom uppstår. Men skapa aldrig för starka känslor för något. För förr eller senare, kommer detta försvinna. Då sitter man ensam med den känslan man tidigare värdesatt högst. Men skillnaden är bara att man måste förr eller senare inse att den känslan sitter som ett gjutet grepp tills dagen man tvingas gå vidare.

Jag känner att jag tappat inspirationen helt. Vet inte ens varför jag skriver här. Kanske för att bara få skriva. Inte om något speciellt, utan att bara få skriva. Det var länge sen nu, och jag känner att det har hänt ganska mycket.
Jag vet knappt vart jag har mitt huvud, vet inte vart mina tankar befinner sig. Inte ens om mitt huvud knappt håller ihop. Det är som ett konstant tryck som sitter på huvudet. Eller rättare sagt, något som finns i allt. Oförklarligt men ändå så logiskt. Som en dimma. Begränsar ens sätt att se saker och ting, vilket gör hela ens tillvaro minst lika förvirrande. Men kanske är det bra? Kanske är det något jag måste gå igenom förr eller senare. Kanske är det något alla går igenom någon gång i livet. Trots många har känt såhär innan, så tror jag innerst inne att det lindrar lite att veta att det finns fler som går igenom samma sak, eller som vet hur det känns.
Slutligen, det är motgångar som får en att tänka att hur bra man egentligen har det.

If love is a word, that you say
Say it, I will listen.
-Gray

Då vart det dags igen. Ligger ganska så långt efter i tiden. Kände att idag var god tid att börja skriva igen. Eller egentligen, skriver jag mest så att Kajsa har något att läsa. För mina inlägg är ju SÅ OTROLIGT ROLIGA (haha).
Hursomhelst. Har hänt lite grejer sen senast. Jag vart nere i skåne och tillbringade några awesome dagar där, bla. kollade på Underoath med Architects och Intohimo som support. Sjukt bra var det. Obeskrivligt.
Sen spenderades några dagar med Sofia, riktigt kul!
Jag har nog inget annat att skriva för tillfället.. men det kommer!



-Gray

There must be an easier way to release these feelings
So, so far from home
In need of your voice to hold my head together
So, so far from home
In need of your voice to lift my lonely state of mind
You can't but wait for me to return, for me to show you how I felt
These months have blown and they just fly by
I need to feel you right by my side
So, so far from home
In need of your voice to hold my head together
So, so far from home
In need of your voice to lift my lonely state of mind
Oh there must be an easier way, oh there must be an easier way
Oh there must be an easier way to release these feelings
As the sea breeze hits my lungs it takes me back to where I belong
To where I belong.

Det är inte lika lätt att vara aktiv när ens laptop är sönder. Då måste man använda den sgesate datorn i världen, som ingen orkar fixa heller. Sen har det gått över en vecka sen man orkade bry sig om internetvärlden. DEt, mina vänner, är vad jag kallar inaktiv. Eller lathet om man vill säga så istället.
Idag började jag peppa for real inför Underoath, som är om exakt en vecka och någon dag. La över Architects på min mobil och ´har lyssnat på deras senaste album konstant nu. Så sjukt bra. När jag ändå är ute och reser ska jag passa på att beställa tid och bestämma pris för min chestpiece, som förövrigt kommer bli pure awesomeness. Ont kommer det göra haha! "Ska man vara fin, får man lida pin." Vet inte hur många gånger jag har använt mig av den frasen i min blogg, några hundra iallafall!
I helgen skulle vi egentligen in i studion och spela in, men någon, vars namn jag inte tänker nämna (han blir som voldemort för mig, man får inte nämna hans namn i min närhet!) utnyttjade sin förtur med studion och bokade studion för att jävlas, rent ut sagt. Så det dröjer nog innan vi hinner klart med demon, vilket suger. Men vissa människor asså. Karma säger jag bara. När den dagen kommer, för jag vet att det gör den, då dem som får det dem förtjänar på sig, det är en underbar dag. Ska bli obeskrivligt skönt att skratta lite (skadejeglädje är nästan den bästa glädjen som finns.)
Utöver en ganska tråkig helg så har jag också fått reda på att vi ska flytta. Flytta iväg från denna hålan, vilket kan tyckas ganska skönt. Men det finns en del saker som jag, tror det eller ej, faktist kommer sakna med denna ruttna hålan. Gemenskap, vissa människor, och framför allt, min kära replokal. I framtiden kommer jag inte ha någon replokal, vilket suger mest av allt. Men ibland är det bra med lite förändring. Jag hoppas Halmstad blir bra.

You can't but wait, for me to return
For me to show you, how I felt
-Gray

Jag har inte kunnat uppdatera på ett långt tag nu känns det som. Skärmen på min baby (minilaptop) sprack konstigt nog. Eftersom jag var på nedervåningen, och laptopen låg tryggt i sängen, så drar jag slutsatsen att ett spöke hade sönder skärmen. För jag var nämligen ensam hemma.

Veckan har varit en händelserik vecka, både gott och ont. Har hänt så jäkla mycket. Men som sagt, både gott och ont!
Saker händer av en anledning, så är det bara. Och dem dåliga människor, dem kommer straffas. Det kallas för KARMA! Oh sweet karma, ibland har jag sådan skadjeglädje. Speciellt när någon råkar illa ut som verkligen till högsta grad förtjänar det. Då kan jag ibland ställa mig upp och hoppa av (skade)glädje. Så patetisk är jag!

Förövrigt är det väldigt skönt med helg snart, dels för att jag kan koppla av efter en ganska stressig stund i skolan, och dels för att vi, (ja, bandet!) ska spela i på Söndag, men en fresh sångare. Det ska förhoppningsvis bli awesome. Det känns som jag har fått tillbaka mitt flyt nu, vilket jag är ytterst tacksam över! Det kan behövas då och då.
Tänkte vissa att jag faktist varit lite aktiv, har, till min egna förvåning, skrivit mycket svenska texter, dikter osv. Så jag ska dela med mig utav en av mina många.

Du är ljudet av sommarens soluppgång.
Skimret av diamanter skiner i dina ögon och du får mig att känna mig så välsignad.
Du är stjärnan som kan lysa upp natten.
Du är all himlen i detta liv.
Du är passionen som brinner i hjärtat på ett litet barn,
och jag förstår inte, hur du kunde ha sådan tur.
Glöm aldrig att du är älskad och beundrad,
och att din oändliga perfektion inte kan bli förbisedd.
Ingen kommer någonsin vara så välsignad.



Final Episode (Let's Change The Channel) - Asking Alexandria





Oh my God
-Gray

Hur kommer det sig att varje gång man blir sårad, att det är då man kryper ner i sin säng och bara vill ligga kvar. Att det är då man funderar vart man kommer i livet. Att det är då man stänger ute hela omvärlden. Det är konstigt. Man kommer aldrig någonsin må bättre av det. Men det är sådana tidet som får en att verkligen tänka efter. Utan dåliga tider, finns inga bra.
-Gray

Hur kan man vara för snäll? Ju snällare desto bättre, eller? Jag fattar inte riktigt. "Jag kan inte ha ett förhållande med honom/henne, för hon/han är för snäll." What? Är det inte bra att vara snäll, eller ska man vara ett ass mot sin pokvän/flickvän? Det låter ganska konstigt, enligt mig. Hade jag haft en väldigt taskig flickvän, hadde jag inte varit tillsammans med henne. Hade jag haft en väldigt snäll flickvän däremot, så hade jag vait tsm med henne, om man då ska välja mellan snäll/taskig. Ett förhållande går ut på så mycket mer än att vara snäll eller taskig.
Jag har varit med om att någon av mina vänner har blivit väldigt upprörd när jag har gjort en specifik sak. Men när det gäller dem själv, när det är dem som gör samma sak, så får man absolut inte vara upprörda på dem. För de har inte gjort någon fel, alls. Bara jag själv som har gjort fel.

Not The American Average - Asking Alexandria





Why scream, it's over
-Gray

Idag har jag spenderat en del tid i studion. Snart är vi done med en låt, gutt.
Jag har inget kul att skriva här idag/kväll alls faktist, jag är trött och vill sova. Men det brukar inte funka så bra.
Så jag tänkte snabbt dela med mig av lite vad som händer i mitt liv.
Jag har inte ätit kött på väldans länge nu, över ett halvår sen! Awesome. Jag är lite smått kär eller förälskad, kanske inte så intressant dock. Men jag bryr mig inte, jag får skriva exakt vad ja vill!
Jag har äntligen sökt sommarjobb nu, få se vad som händer. Pengar är aldrig fel.
Är grymt sugen (som alltid) att börja tatuera mig ordentligt nu. Ska först och främst tatuera mitt chestpiece som jag själv skissat upp. Är grymt pepp.
Men nu tyvärr är jag så trött. Ska försöka skriva imorgon med.
(Har antagligen en massa stavfel, som sagt, jag halvt om halvt sover för tillfället)-


I can't believe that this is happening to me
-Gray

Kärlek är något vackert. Ändå blir jag så sjukt illamående, par efter par som kärleksfullt går hand i hand. Inte nödvändigtvis för att jag avskyr kärleken. Utan mer för att jag saknar den. För jag hade velat se mig själv gå på gatan hand i hand med någon jag tycker om. Det känns som det var evigheter sen jag kände kärlek, ömhet, värme, ja, allt vad kärlek innebär.
Första gången man bränner handen på spisen, lär man sig att vara försiktig, för det kan innbära fara och smärta. Man lär sig att hålla sig undan spisen när den är varm. Men kärlek då? Första gången man vart kär. Allt var så himla nytt och främmande, man ville stanna där förevigt. Men precis som det mesta har en början, så finns det ett slut. Man lämnas ensam och lär sig att kärleken gör ont ibland, precis som den första gången man brände sin hand på spisen. Men till skillnad från spisen, så lär man sig inte. Man lär sig inte att hålla sig undan. Gång på gång hamnar man i den sittsen. Och vad gör man? Man lär sig inte. Det finns en eller flera anledningar.
Jag ha skrivit det innan. Att vara utan kärlek är som att leva utan att äta. Du kommer nå en punkt där det gör ont, det suger livslusten ur dig. Man känner ett tomrum inom sig, som man mer än något annat vill fylla. Utan detta, finns det inget sätt att leva.
Det går inte att leva utan kärlek. Även fast man säger att man kan, så går det inte. Ingen, kvittar hur stark man är, eller hur kallhjärtat man är, det går inte. Jag vill absolut inte få denna känslan att framgå som något negativt och ledsamt, för det är det inte. Det finns så mycket mer än bara smärta. Alla minnen, det är dem som är näringen i livet. Det är just detta som får en att vilja gå frammåt, att resa sig upp på morgonen. Jag tror att när man sitter i sin ensamhet, så är det just dessa minnen som håller en varm. Därför ska man inte vara rädd för vad kärleken kan innebära. Även fast det kan innebära en del smärta, så tänk på allt du kommer få uppleva. Alla dem fina stunderna som kommer finnas med dig hela livet.
Tänk när man är gammal. Tänk alla minnen man kommer ha. Tänk så mycket bra man har fått uppleva.
Tänk på det nästa gång du känner dig ledsen. Tänk på kärleken.


I think I need a sunrise,
I'm tired of the sunset
-Gray